Recensioner « Prematurbloggen – Hannahs lilla blogg

Feeds:: Inlägg; Kommentarer

Recensioner

Lämna din recension av boken ”Våga älska? Om att bli förälder till ett för tidigt fött barn” här.

7 kommentarer »

7 kommentarer

den 9 mars 2009 vid 12:33 Camilla Dalevall

Helt underbar och gripande bok. Läste ut den direkt. Är själv sjuksköterska och arbetar på en vårdcentral och den här boken gav mig många tankeställare hur patienter kan uppleva vården. Alla som har hand om föräldrar till barn bör läsa den här boken. Den är enkel, lättläst och så gripande.

Jag kan varmt rekomendera denna bok till alla.
den 15 mars 2009 vid 18:10 Johanna

Har sträckläst boken nu.. Den är underbar.
Jobbar som sjuksköterska på neo iva o känner igen allt..
Det är mycket att gå igenom när man hamnar i vår upp-o-nervända värld, många känslor, katastrofer mm.
Jag rekommenderar ALLA att läsa den, inte minst personal på olika neonatalavdelningar runt om i landet, man får sig många tankeställare.
Har lagt in en önskan om att få köpa in den till avdelningen också, innan dess lär mitt ex ha vandrat runt ett otal gånger bland all personal.
Hur du lämnar ut ditt innersta är inspirerande o lärorikt.
Vill ha flera ex till avdelningen, dels till personal o dels till föräldrar.
TACK för en underbar bok som kommer att följa med mig alltid i mitt inre, både på jobbet och privat.
den 21 mars 2009 vid 16:54 Agnetha Halldin

Sträckläste den. En bok som väcker många tankar och känslor även för den som inte fått ett prematurt barn.
Vackert skriven, vissa partier är brillianta.

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet, dina känslor och dina åsikter. Den här boken kan nog öppna många ögon.

Jag behöll inte min bok. Den gör bättre nytta på vårt BVC än i mitt skåp så där bor den nu.
den 2 april 2009 vid 19:24 Anna Axelsson

Som många andra så sträckläste jag också boken, gick bara inte att sluta!!!!
Jag har själv två prematur barn och jag kände igen så otroligt mycket av det som stod i boken. Så mycket känslor och så mycket upplevelser, både positiva och negativa.
Jag rekommenderar verkligen denna bok.
Läs och njut!!!!
den 10 juli 2009 vid 15:50 marie

Hej! har kommenterat här lite då och då men nu var det ett tag sen! beställde din bok för ett tag sen sträck läste den på 1 dag. Jag vart helt fast och lite skrämmnade att läsa precis som om de var man själv som hade skrivit det. Kände igen mig så otroligt mycket och tårarna var oundvikliga. Den absolut bästa och mest givande bok jag någonsin läst!
Tack för att du har skrivit en bok om mamma/barn berättelse som man verkligen kan relatera till!
Stor kram
den 19 juli 2009 vid 20:59 Marie

”Våga älska?” grep mig med full kraft, den höll mig fången från första till sista sidan och höll kvar sitt grepp om mig under lång tid därefter. Jag som har två fullgångna drömgraviditeter bakom mig rycktes plötsligt med in till platser där jag aldrig varit, varken fysiskt eller mentalt. Tina Wiman skriver melodiöst men ändå rakt, boken blir på så vis enormt gripande. Ord som ”jag kunde leva mig in i berättelsen” faller egentligen ganska platt när man inte har varit i närheten av det författaren beskriver, men ändå känns det så, som att jag faktiskt levde mig in i berättelsen och fick en sådan inblick i neovården och de känslor som drabbar en som mamma till en prematurbebis.
Jag hoppas att boken når ut till varenda neonatalavdelning, vartenda BVC och till de föräldrar och närstående som tvingas gå igenom det Tina och hennes familj har gjort.
Jag hoppas på att boken når ut och förändrar vården, så Tina; revolutionen har bara börjat, lycka till!
den 7 november 2009 vid 23:01 Magdalena

Vilken fantastisk bok! Är barnmorska och har jobbat med sjuka nyfödda och för tidigt födda barn och deras föräldrar i 10 år och träffat många i liknande situationer. Otroligt intressant att läsa denna bok och få ta del av en mammams innersta tankar och upplevelser. Otroligt gripande att läsa om hur vården upplevs ”från andra sidan” och suger åt mig av alla tips på förbättring. Kämpar själv aktivt för att förbättra vården för föräldrar och barn. Att få ett för tidigt fött och/ eller sjukt barn kan upplevas som ett straff, men att inte få vara nära detta lilla barn är ett dubbelt straff som jag anser är helt orimligt. Barnkonventionen och NOBAB standard säger att alla barn har rätt till sina föräldrar nära dygnet runt när det vårdas på sjukhus. Hälso- och sjukvårdslagen säger att alla patienter har rätt till vård på lika villkor. Hur stämmer detta med dagens BB- och Neovård och hur vi behandlar mammor, pappor, det lilla barnet och dess syskon? När skall alla nyfödda barn ha rätt till sina föräldrar nära (och vice versa) dygnet runt i HELA Sverige?