Jag minns barnmorskans ord:
”När du kom hit för några veckor sedan tänkte jag att du skulle stanna någon dag, att det är klart du var orolig med allt som hänt de andra graviditeterna. Och nu ska du ha barn!”
Jag förstår vad hon menade, och jag uppskattade hennes uppriktighet, men jag kan också känna att så svårt är det väl inte, att ta gravida kvinnor på allvar bara för att deras sjukdom inte går att mäta?
På sätt och vis var jag en ovanlig patient. Jag propsade inte på att åka hem, till exempel. De brukar kunna göra det, kvinnorna med havandeskapsförgiftning. Det är som om de saknar förmåga att ta in hur sjuka de är. Märkliga saker händer med förståndet och humöret när hjärnan svullnar i takt med den övriga kroppen, men jag tror att ett annat skäl är detta att läkare och barnmorskor försöker linda in kvinnorna i bomull, och aldrig säger rakt ut hur illa det är. För att inte tala om hur illa det kan bli!
Det är inte av elakhet vårdpersonalen försöker tona ner det som händer, utan av omsorg. En kvinna med slängande blodtryck behöver hållas lugn både fysiskt och psykiskt. Men jag är ändå tveksam till om det är en bra lösning att säga så lite som möjligt.
Många mammor har vittnat för mig om hur oerhört chockade de blivit när de plötsligt bedöms som för dåliga för att man bara ska låta graviditeten fortsätta. Här har de gått och trott att de kan åka hem i morgon eller i övermorgon, och att de bara är kvar på sjukhuset för säkerhets skull (och antagligen mest för att personalen är nojiga!), och rätt vad det är har någon sagt: ”Du måste ligga i sängen med fördragna gardiner. Ring om du vill på toa!” eller ”Ditt barn måste ut. Nu.”. Jag har träffat kvinnor som inte förrän i efterhand förstått att den där huvudvärken, eller alla mönstren för ögonen, var något de borde ha berättat för läkaren om.
Jag har fått höra om hur de har varit så leda på sjukhuset att de spytt galla över allt och alla, och hur de ställt till med scen efter scen och bönat, gormat och skrikit om att få åka hem, utan att någon en enda gång förklarat att de har en sjukdom som är farlig, framför allt för deras bebis. Det är i och för sig så att med en svullen hjärna kan man glida förbi rätt mycket information utan att ta den till sig, så det går inte an för barnmorskan eller läkaren att hinta lite eller rynka pannan, utan det behövs raka puckar, och korta, lättfattliga meningar som tål att upprepas dag efter dag.
Jag tror att mycket vore vunnet om kvinnorna fick ta till sig – i en lagom takt – att de faktiskt är sjuka. Om de fick veta vad de behöver tänka på, och varför. Och viktigast av allt, om de förstod vilka tecknen på försämring är och hur läkaren har tänkt sig det hela framöver, vilka alternativ som finns. Det skulle antagligen inte vara enkelt, det är jag medveten om, men jag vågar garantera att om det gjordes större anträngningar att öppet diskutera havandeskapsförgiftning skulle många onödiga konflikter undvikas, och många blivande mammor och pappor må mycket bättre.
Jag fick som sagt ingen som helst information om sjukdommen, utan bara veta att om jag fick ont i huvudet så skulle jag ringa till BM. Detta fick jag veta vid inskrivningen och var definifivt inte det första man tänker på att man ska ringa in vid.
Herregud vad mycket man kan få stå ut med vid en graviditet. Att ringa in och klaga på huvudvärk var verkligen inte någonting jag vill göra.
Dessutom var inte huvudvärken det största problemet, var bara att ta en alvedon och gå och lägga sig. Det jag tyckte var värre var att jag blev ljudkänslig. Kunde inte höra någonting!
Såhär i efterhand tycker jag att det är fördjävligt att man inte kan få rätt information vid en såndan allvarlig sjukdom.
”Det är så sättsynt” Ja, men för oss som råkat ut för detta blir det ett men för livet. Jag vill inte att någon ska få uppleva det jag upplevde.
Jag skrämmer nog upp de flesta gravida idag så jag hela tiden påpekar symtomen vid havadenskapsförgiftning.
Tack för en bra blogg och någon som skriver precis så som man känner, utan att man visste om det.
Tack för dina snälla ord Hannah! Det är verkligen konstigt att man inte får veta mer via t ex mvc…