Det finns tårar som renar, en eld som bränner slaggen ut själen och låter metallen anta sin rätta form.
Ikväll ligger Hannah bredvid mig. Hon snarkar lätt, andas som om det aldrig varit några problem, som om hennes lungor alltid fungerat och livet alltid varit självklart.
Och jag gråter. För att det inte alltid har varit det. Och för att tårarna sköljer rent i de gamla såren och låter ärren blekna.
❤
Jag tycker det är helt underbart att du skriver ner dina tankar och känslor som du gör.
Kan ju säga såhär…jag känner igen mig i dina tankar och känslor.
Även om våran dotter inte föddes för tidigt, så är jag lika nojig och rädd att något ska hända henne som skulle göra att vi inte skulle få ha henne kvar.
Hon är född den 20 februari i år.
Man har ju läst och hört mycket om spädbarnsdöd och så….
När jag läser din blogg,förstår jag mycket väl dina känslor och funderingar som du har.
Tycker du är väldigt stark och duktig, även om du kanske inte känner dig så stark alla dagar.
Ha det bra och sköt om er!!