Du skulle ha levt under mitt hjärta, osedd. I stället ligger du där bland slangar och apparater. Jag skulle ha skyddat dig från allt det onda, men jag kunde inte. Skulden bränner mig.
Har jag gjort dubbelt fel? Först kunde jag inte hålla dig kvar, och sedan tvingade jag dig att stanna och genomgå allt detta – bara för min skull? Om du hade fått välja, hade du hellre dött då?
Jag tror att det finns en mening med att just Hannah finns. Just lilla Hannah behövs i vår värld. Du är ett verktyg, kärlet som hon skapades i, famnen som värmer henne och hjärtat som håller henne vid liv genom din kärlek. Allt det behövs för att just Hannah skulle kunna få liv. Du gör precis vad du ska. Tro inget annat!
Jag tror inte att livet ligger i människors händer alls. Vissa lever och vissa dör, så är det bara. Men när de stack henne för femtioelfte gången, opererade, intuberade, morfin hit, mer smärtstillande dit… Då var det svårt att inte tro att hon själv hellre hade sluppit, om hon hade haft ett val. 😦
😦
Lilla lilla tjejen.
Jag känner likadant som dig Tina,
om barnen hade fått välja, hade de valt att leva.
Jag tänker ofta att min Aron, han ville leva, hans livslust var så stor att han gick igenom allt detta för att han ville leva. Vem annars skulle gå igenom helvete efter helvete?
Jag har svårt att förstå vad som gjorde att han stannade, jag vill verkligen tro att han stannade för att han inte ville lämna oss, för att han ville vara med oss.
Men jag kan inte för allt i världen förstå hur han orkade med allt, hur han orkade kämpa när det enda han fick tillbaka var nålar, sprutor, mediciner och TINAmätare,
var tiden han fick med oss verkligen värd att kämpa så mycket för?
Den måste ha vart det, för han stannade, och han mår bra.