Jag har ofta undrat över uttrycket ”amningsfanatiker”. Var finns de här fanatikerna som man hör så mycket om? Jag känner många kvinnor som på olika sätt är engagerade i amning, och ingen enda av dem kan jag beskriva som fanatisk. Tvärtom är det dessa kvinnor som stått för en nyanserad och verklighetsförankrad syn på amning vad jag sett, i motsats till många ”ska” och ”ska inte” i media och nån sorts allmän opinion.
Men nu har jag plötsligt träffat henne! Amningsfanatikern! Hon fanns närmare än jag trodde. Hon är den där otrevliga subban som sitter på min ena axel och säger att jag borde kasta ersättningen all världens väg och att alla RIKTIGA mammor och kvinnor kan amma… Min amningsfanatiker är en projektion. Hon är mitt eget dåliga samvete och min privata känsla av misslyckande, men speglat så att det hon säger tycks komma från andra och inte inifrån mig.
I verkligheten finns ingen som varken vill klandra eller döma mig på något sätt för vad jag gör eller inte gör när det gäller amningen. Jag själv skulle aldrig komma på tanken att tycka illa vara om en icke-fungerande helamning som min egen, till exempel. Men när ”alla andra” langar fram brösten och ammar sina telningar så att det klunkar i bebismagarna, då gör det ONT i mig. Och när jag själv tar fram flaskan efter en stund, ja då tycker jag att de tittar, jag är nästan säker på att de gör det… Och att de tänker amningfanatiska och inte så snälla saker om den där flaskmatande mamman som inte har fattat att alla borde amma till varje pris för att bröstet är bäst och allt annat pest!
Det känns lite märkligt, att sitta här ”på andra sidan” och äntligen förstå alla dem som talar om amningsfanatism. Nu får ni inte sitta och tycka synd om mig hörrni! Jag försöker inte beklaga mig utan jag ville bara dela med mig av den här insikten som slog mig: ”amningsfanatikern” är en bild som vi mammor med amningsbekymmer själva skapar, varken mer eller mindre. Det är mycket lättare att tro att det är andra som dömer mig, när det i själva verket bara är jag. Självförakt är om möjligt ännu mer laddat än amning, antar jag, eller kanske bara lättare att projicera på andra än att dras med själv.
För övrigt jobbar vi på här borta, och jag känner verkligen att amningen går bättre nu även om Hannah har blivit lite sug-lat ibland. Mjölkproduktionen är på väg upp igen efter RS-eländet (Hannah sög rätt dåligt i flera veckor, jag kan med nöd och näppe pumpa, och Noah var inte på sjukhuset under den mest akuta fasen, så mjölken minskade ju en hel del).
Read Full Post »
Prematurbloggen - Hannahs lilla blogg 